4 nov. 2014

SD:s Samtiden: ”Sverige har aldrig ägnat sig åt slavhandel.”

I den av Sverigedemokraterna ägda nätsajten Samtiden kan man läsa en debattartikel skriven av en Christer Landén som handlar om slaveriet, och där han bland annat anser att den historiebeskrivning som ges om slaveriet i svenska skolor är alldeles för ensidig och förenklad. Christer Landén vill även att den, enligt honom, enorma slavhandel som bedrevs av just nordafrikanska pirater/muslimer uppmärksammas än mer då tusentals vita kristna blev tagna för att arbeta som slavar. Christer Landén kallar även i sin artikel de nordafrikanska piraterna för dåtidens islamska terrorister.

Hela andemeningen i Christer Landéns artikel om slaveriet tycks endast vara att återigen i sann SD-anda svartmåla muslimerna. Att Landén nu även ägnar sig åt att historiskt försöka gå tillbaks för att kasta skit på muslimer påvisar återigen på den starka islamofobi som finns inom SD och hos dess förespråkare.


Och när Landén i artikelns ingress bland annat påstår att Sverige aldrig har ägnat sig åt slavhandel, och samtidigt påstår att vi ska vara ärliga med historiebeskrivningen, ja då förstår man att Landén enbart är ute efter att skriva om historien så att den passar honom och Sverigedemokraternas syn på historien. Man vill helt enkelt omskriva och anpassa historien så att den stämmer överens med SD:s politiska syften.



Ska vi vara helt ärliga med historiebeskrivningen till skillnad mot Landén ja då är det faktiskt så att Sverige visst ägnade sig åt slavhandel och inte var bättre än andra förtryckande kolonialmakter på 1700-1800-talet.

Svensk slavhandel bedrevs framför allt under tre perioder; först under vikingatid och äldre medeltid, en period under stormaktstiden 1650-1663, och en period under och efter den gustavianska tiden, från 1784 till 1813.


Svenska skepp utanför det egentliga Sverige deltog från 1600-talet och framåt i den transatlantiska slavhandeln. I praktiken legaliserades slavhandel utanför Sveriges gränser när Sverige skaffade sig handelsstationer i Afrika (Cabo Corso) år 1650 samt i Karibien (Svenska S:t Barthélemy) år 1784. Den svenskbedrivna transatlantiska slavhandeln började förbjudas från år 1813.


Sverige höll även avtal med England och Nederländerna angående slavhandel, och några svenska fartyg deltog i triangelhandeln. Mellan 1784 och 1878, ägde den svenska kronan ön Saint-Barthélemy i Karibien där det levde slavar. Slavhandel började avskaffas inom Sveriges utomeuropeiska besittningar från år 1813. Därefter följde successiva lagskärpningar mot slavhandel och slaveri tills de sista återstående slavarna friköptes den 9 oktober 1847. Den svenskbedrivna andelen av slavhandeln från 16- till 1800-talet var dock mycket liten. Av totalt minst 34 941 slavskeppstransporter inom den transatlantiska slavhandeln förekom cirka 50 svenska transporter.


Men detta ”lilla” antal ursäktar inte på något sätt Sveriges deltagande i slavhandeln vilket doktorn och akademiforskaren vid historiska institutionen på Uppsala universitet, Fredrik Thomasson bevisar efter att ha gått igenom domstolsprotokoll som fördes på den svenska slavkolonin Saint-Barthélemy i Karibien. Och det är ingen munter läsning:


Oljemålning på papp föreställande hamnmotiv från Gustavia på S:t Barthélemy. 
Kedjade slavar till höger. Foto: Sjöhistoriska museet. Okänd konstnär.

”Ett av de fall som nu för första gången kan återberättas handlar om slaven Jean-Pierre som anklagats för att ha slagit en vit man. Flera vittnen kunde meddela att det var i självförsvar, men eftersom det var strängt förbjudet att slå en vit person så ville den svenska domstolen på ön statuera ett exempel.


Jean Pierre dömdes till 32 piskrapp, liggandes på mage, fastspänd mellan fyra pålar, en vanlig metod som kallades för ”quatre piques” (fyra pålar).”


I ett annat domstolsprotokoll framkommer historien om slaven Susanna som en morgon hittas helt sönderpiskad på trappan till den svenska guvernörens hus.


”Den svenska läkaren Samuel Fröberg undersöker henne och försöker plåstra om henne så gott han kan. Och han skriver sen till domstolen att han fruktar för hennes liv, berättar Fredrik Thomasson.


Slavlagen var också till för att på visst sätt skydda slavarna och enligt den svenska slavlagen var det inte tillåtet som ägare att piska sin slav mer än 29 rapp åt gången. Hårdare straff skulle delas ut av domstolen.


Men i fallet med Susanna kunde den svenska läkaren konstatera att hennes matmor piskat henne långt mer än de tillåtna 29 rappen och kunde dessutom se svår ärrbildning på rumpa och rygg från tidigare misshandel.


Straffet för ägarinnan blev en åthutning från domstolen och att slaven Susanna tvingades säljas till annan ö i Västindien. Svenska staten tog intäkten för slavförsäljningen.”
(Källa: SVT.)


Tror att den högerextremistiske islamofobe SD o SDL sympatiserande bloggaren och debattören Christer Landén bör läsa på sina historiekunskaper innan han nästa gång sätter sina tankar på pränt. Och framför allt bör den av SD ägda Samtiden inte väl tillåta sig att införa artiklar som innehåller så uppenbara lögner.


För var det inte SD:s Björn Söder som sade att alternativa medier som Samtiden, är seriösare för att i dem kan man läsa sanningen.


Men hela Christer Landéns artikel tycks ju faktiskt ha iscensatts och fått sin välsignelse av Samtidens chefredaktör och ansvarige utgivare Jan Sjunnesson, så då förstår man att sanningen är något som sannerligen i denna SD-ägda sajt är något som är underordnat allt annat. Samtiden ägnar sig därmed numer också åt historieförfalskning utöver spridandet av islamofobi, främlingsfientlighet och rasism.
  

Om ni vill läsa mer om den Svenska slavhandeln på Saint-Barthélemy så kan ni göra det i "Historielärarnas årstidsskrift från 2013." 


Curt Latinosson för Slutpixlat