”Än slank han hit, än slank han dit,
än slank han ner i diket.”
Nä nu talar vi inte om prästens lilla kråka som skulle ut och åka och inte hade någon som körde.
Vi talar om den Sverigedemokratiske ledaren Jimmie Åkessons åktur från nazismens rotknölar till dess trädkrona, där Åkesson tror att ingen längre ser vad som en gång hände vid rotknölen så att säga.
För i ljuset av Jimmie Åkessons senaste utspel i tv programmet Agenda där han påstår att det inte finns några exempel på rasism i SD:s historia så kan man bara konstatera att Åkesson inte bara slank ned i diket. Han totalkvaddade sin egen lilla kvarvarande trovärdighet med det uttalandet. Eller rättare sagt lögn.
IRM belyser ju på ett alldeles lysande sätt lögnaren Åkesson i sin blogg och klär därmed av Åkesson hans fjäderskrud så att han endast i mässingen får stå där med skammen.
Men nu lär väl Åkesson inte känna någon skam. För att leda ett skandalöst parti vars företrädare ständigt slinker ned i rasistdiket på bland annat de sociala medierna har ju vid det här laget gjort Åkesson immun mot alls slags kritik tycks det. Även den kritik som med otvetydig fakta är uppbyggd tycks slinka hans ego förbi.
Och Åkessons sätt att bemöta kritiken mot hans parti och dess företrädare tycks numer vara att ta till lögnen som vapen. Något som Åkesson och hans partikamrater dock utvecklat under en längre period då de med falsifierad statistik försökt påvisa sin version av invandringens effekter på det svenska samhället. Det vill säga den negativa versionen de gärna sprider om invandrarna. För något positivt har de ju aldrig sagt om invandringen.
Och om någon SD företrädare yppade ett vänligt ord om invandringen och invandrarna skulle väl det ses som rent landsförräderi i övriga Sverigedemokraters ögon och ett uteslutningsärende mot denne SD företrädare skulle väl omedelbart inledas. Då under den av Åkesson införda mycket märkliga och slumpmässiga företeelsen som kallas för nolltolerans mot rasism, där vem som helst utan att ens ha yppat ett rasistiskt ord kan bli utesluten.
Inte bara försöker man falsifiera partiets historia och förneka det faktum att man är ett parti med nazistiska rötter. Även dess partiledare Jimmie Åkesson mörkar sitt förflutna med så uppenbara lögner att hans näsa vid det här laget växt ända till fötterna där den riskerar att trassla in sig i skosnörena.
Det värsta av allt är dock att det finns människor därute som köper alla dessa Sverigedemokratiska lögner utan att blinka.
Låt oss dela in dessa människor i tre kategorier.
Första kategorin är fanatikerna. De som redan från början var övertygade högerextremister och mycket väl medvetna om hur partiets historia ser ut och ur vilken ideologi den hämtat sina idéer.
Till denna kategori kan man bland annat lägga Sverigedemokratiska partiföreträdare såsom Björn Söder, Kent Ekeroth, Thoral Alfsson, Richard Jomshof och naturligtvis Jimmie Åkesson själv.
Andra kategorin är de missnöjda rasisterna. Det är de som totalt blundar för SD:s nazistiska rötter och enbart söker sig till just SD för att de där lätt kan hitta likasinnade. Dessa missnöjda rasister är ju inte enbart missnöjda med invandringen.
De är generellt missnöjda med i stort sätt allt i samhället. Och hos SD kan de ge utlopp för sina egna misslyckanden och besvikelser genom att ge sig på de grupper i samhället de anser vara skyldiga till att de inte själva lyckats i sina liv.
Till denna kategori kan man bland annat lägga de individer som ligger bakom hat- och rasistsajterna Avpixlat och Exponerat och majoriteten av de individer som flitigt förekommer i dess kommentarsfält.
Tredje kategorin är de rädda. De som på grund av sin rädsla men framför allt på grund av sin okunnighet faller för SD:s lögner om bland annat invandrarna.
Okunnighet om andra människors/etniciteters sätt att vara och leva leder ofta till en rädsla. Och det är just på denna rädsla som SD inte enbart rider utan även spelar ut sina politiska kort på. Okunnighet är roten till mycket ont.
Den första och andra kategorin, fanatikerna och de missnöjda rasisterna är förmodligen utom all räddning. Däremot så kan utan tvekan den tredje kategorin, de rädda, vara den grupp som är värd att rikta sitt intresse emot. För de kan man utan tvekan rädda från att falla djupare ned i rasistträsket hos SD.
Och det gör man genom upplysning och åter upplysning. Något vi antirasister tyvärr varit lite dåliga på, då fokus enbart legat på att ta debatten med de redan övertygade rasisterna. Något som visat sig ganska verkningslöst så här långt.
Låt oss i stället flytta fokus till de som faktiskt kan räddas från att gå på Sverigedemokraternas lögner och försök till demonisering av invandrarna.
Låt oss rädda de rädda. Knäcka de myter om invandringen och invandrare som SD sprider och framför allt avslöja SD:s alla lögner så fort tillfälle ges.
”Än slank han hit, än slank han dit,
än slank han ner i diket.”
Sven-Erik Carlsson Pensionär
